martinakws

Även fast detta är väldigt svårt för mig, jag mår illa och vill bara lägga mig under en sten och spy varje gång någon börjar prata om detta....

I måndagskväll trillade jag av Odin. Han var helt galen och bara rusade runt, jag trodde seriöst att han skulle välta i hörnerna, så jävla snabbt var det. Första gången sprang han förbi hindret och rusade runt, jag trillade av men hoppade upp och skulle prova igen. Den gången hoppade han, sen flippade han ur heeeeeelt totalt. Det var bara att försöka sitta kvar, han kuuutade runt, hoppade fler hinder, sprang RAKT mot väggen och gör sen en total sväng precis framför.

Jag flyger av, in i väggen, och skyddar huvudet med armen.

Det första jag ser när jag flyger ner är att armen är helt felställd och pekar åt fel håll. Jag börjar skrika "ARMEN ÄR SNE!! DEN ÄR URLED!!!!!" (lite har jag lärt mig av att ha en läkare till mamma). Jag kan inte böja armen och jag känner inte mina fingrar. Jag ligger bara och skriker att man måste ringa min mamma och ambulans och "snälla gud bara söv mig". Jag måste hålla fast min underarm med min överarm.

Lektionen bryts, alla går upp med sina hästar och hämtar massa stallfolk som kommer med filtar och innetäcken. Ambulansen kommer efter en kvart typ. De sätter slangar och tar blodprov på mig där jag ligger, på golvet i hästskiten. (Det är något dom INTE gör i vanliga fall). Jag får morfin och typ 100 andra smärtstillade medel i mig. De lägger mig på en bår och får in mig i ambulansen, armen har jag i nån konstig orange sak.

På sjukhuset tas jag in som akut nr 1 bland ungefär 50 andra akutskadade. De springer med mig och får över mig till en sjukhussäng, sen fortsätter dom springa runt. Sen hamnar jag på ett rum med typ 6 olika läkare/sjuksköterskor. Sen händer massa hemskt jag helst inte vill prata om, har nog andrig skrikit så mycket i hela mitt liv.

Jag blir gipsad, sen tar dom upp gipset och armen ska dras rätt. Efter ca 2 timmar ur led.

Fyhelvete, jag börjar nästan gråta nu bara jag tänker på hur ont det gjorde. Först drogs den FEL, så det var tvunget att göras om.

Jag fick så mycket lugnande att jag nästan slutade andas, de var nära att larma dit narkosläkare.

Sen sprangs jag till röngen. Min hand var blå. Jag bara skrek och skrek.

Jag gipsades igen och sen fick jag ligga där........

Nu har jag hoppat över SÅ mycket, det hemska jag inte orkar skriva om.

Det var den värsta natten i mitt liv. Jag kunde inte resa mig  sedan så det var nära att jag var tvungen att stanna över natten.

Det enda kul med denna kvälll:

• de var nära att köra mig till mölndals sjukhus, dit alla över 18 vårdas. sen fick de reda på mitt personnummer. hehe.
• en sjuksköterska kallade mig "dockan" hela tiden.
• hon ba "red ni inne?" "aahh" "men då behöver man väl inga byxor?"
• Abdullah mohammed läkaren som drog min arm rätt skrev ut alldeles för lite värktabletter. han fick skäll av min mama. haha. stackars sate.
• det gjorde så ont att jag inte ens kunde gråta.

De tog av gipset och en grek med ihopväxta ögonbryn började undersöka min arm. FYHELVETE SATANS SKIT vad ont det gjorde. Jag grät och hyperventlierade och det gick inte att röra armen ur fläcken.

När jag skullle gipsas om hade jag fått ett skitstort utslag på armen, med små blåsor i. Det kom in typ 9 olika sjukhuspersonalsorter och ingen visste vad det var.

Själva gipsningen tog nästan 2 timmar för det gjorde så ont att det inte gick att rubba armen. Alla var helt i chock för det brukar ALDRIG göra så ont att man ens gråter efter 5 dagar, där satt jag och skrek för fulla muggar....

Det var en hemsk historia.

Min armbåge är huur svullen som helst, jag har jätte spetsiga och utstående armbågar, den syntes inte ens nu..... Det var bara en stor blodmassa. Hela ledkapseln är spräckt. Alla blodkärl och många nerver är av.

Det är helt enkelt hemskt.

Nu måste jag även äta medicin för utslagen som har spriidit sig till hela min rygg. Pillrerna gör att man sover som en sten.

Jag skulle kunna berätta om min hand som blev blå eller hur hemskt det var i ambulansen eller hur jävla ont det gjorde på röntgen och massa andra hemska saker, men min stackars högerhand börjar få kramp.

det finns en risk att jag aldrig kan röra armen fullt ut igen, en ganska stor risk faktist

jag måste träna hos en sjukgymnast helvetiskt lång tid

och

jag får inte vara med på skolgympan eller göra något sportsligt på minst 8 veckor.