Hur det gick till,

NU SKA JAG FÖRKLARA, en gång för alla.
Jag har fått höra "att få armbågen ur led gör inte ens ont, det får små barn hela tiden" och "jag känner sådana som fått armbågen ur led och dom behövde inte ens gipsas" och nu mina kära vänner, ska ni få höra hur det ligger till.
Känsliga läsare bör INTE läsa detta.
Här har vi armbågen.
Det som händer när barn får armbågen ur led, och när de som inte behöver gipsas får den ur led, är att Radius åker ur sitt fäste.
Det gör knappt ont, min morfar fick den ur led när han var liten, han grät inte ens. Dom gick till sjukhuset och fick den rättställd igen på 3 minuter - det gjorde inte ens ont.
Det som händer mig bör INTE kunna hända någon över 4 år, och bör ABSOLUT INTE hända någon vars skelett har växt färdigt.
Det som hände var att hela Ulna tappade sitt fäste. Alla senor och muskler och ledkapslar (allt vitt ni ser) gick rakt av. Hela triceps (finns inte med på bilden) (stora muskeln på undersidan av armen för er som inte vet) gick av. HELA min arm HÄNGDE KVAR bara för att skinnet satt ihop. Den hängde även kvar i en liten del av biceps, hela biceps gick inte av men en väldigt stor del av den.
Det går 3 stora nervtrådar i armen, en till lillfinger + ringfinger, en till alla förutom tummen och en till tummen.
Den som går till lill + ring gick nästan helt av, så jag kunde inte känna de fingrarna. Blodet kunde inte komma ut till handen, den blev helt vit och sedan blåaktig, och kall som ett lik. Jag hade nästan ingen puls i fingrarna.
Ambulansmännen, läkaren och sjuksköterskorna hade aldrig sett en så "allvarlig" eller "felstäld" armbågsluxation förut, de blev helt chockade när de såg den. Inte nog med allt detta, utan den hade även VRIDIT sig ett halv varv, så den stog ut som alla armar och ben gör i zombiefilmer. Och DET GICK INTE ATT FÅ TILLBAKA DEN.
Det blir svårare och svårare för varje minut, det dröjde 2 timmar innan de började jobba. De drog och drog av all sin kraft, mamma och pappa fick trycka ner mig allt va de kunde för att jag inte skulle åka med eller vad man ska säga. Det funkade inte förrens 3dje försöket.
Alla mina senor var av. Allting.
Och detta är bara det teoretiska. Om vi ska börja gå in på hur ont det gjorde... Ja ni kan ju tänka er. Jag menar allvar när jag säger att det skulle vara skönare att bli överkörd av ett tåg. Eller ligga på en räls är ett tåg åker över en, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ta eran värsta mardröm, tänk er att bli uppäten av en haj, och sedan dubblar ni det med 50. Så jävla in i helskotta ont gjorde det.
Jag hyperventilerade så mycket att jag nästan blev medvetslös och jag skrek så mycket att jag totalt pajjade mina stämband.
Så nästa gång jag hör någon säga något så puckat som att "det gör inte ont" eller nåt, bli inte överraskad om min knytnäve råkar krossa ditt ansikte.
Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0